Idag är det den 18 mars. En dag som alltid kommer kännas lite annorlunda. Idag är det ett år sen S länmade oss. Jag kan komma på mej själv över att tänka ganska mycket på Stefan. I perioder. Och självklart när jag blir påmind av minnen, bilder eller hälsningar som dyker upp på FB. Kan inte än idag förstå hur himla otur han hade. Varför drabbades just han? Varför fick han inte få vara kvar, han som älskade livet mer än någon annan? Han förtjänade så mycket mer, kan kämpade såå!
Nu finns han med oss på ett annat sätt och jag kommer för alltid räkna med S som en som finns. Han finns! För mej!
Saknar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar