Jag känner att klumpen i magen växer sej allt större och större. Imorgon fredag är det begravning för S i Almunge kyrka. Jag kommer aldrig någonsin tycka om den kyrkan. Sist jag var där tog vi farväl av vår älskade farmor. En jobbig men fin begravning. Satt och höll pappa hårt, hårt i handen under hela tiden. Mamma & storasyster nära bredvid. Och så nu det här. Jag hörde att det kommer över 100 st imorgon och det förstår jag. S var så omtyckt av många! Men på något vis är det skönt att han begravs, vi får ett avslut och en plats att gå till. Tror ändå inte riktigt jag förstått det än utan kommer nog fortfarande vänta mej honom på jobbet när jag kommer tillbaka och ska jobba...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar