Lite uppmuntran!

Det värsta som kunde hända har alltså hänt. Jag skriver alltså för jag har nog inte förstått riktigt än. Natten mellan söndag och måndag gav S upp och blev en ängel. Jag är övertygad om att vi kommer träffas igen. Och då kommer han vara utvilad och pigg!

Han var som min storebror. Jag lärde känna honom sommaren efter studenten då jag började jobba på ICA, alltså 19 år gammal. S var ju "vuxen" och 12 år äldre och chefens son. Han lärde oss allt han kunde =) mycket festande var det på den tiden. Vare något S kunde vare och festa och umgås med nära & kära. Han har sjukt många vänner och är såå omtyckt...

Åren gick och tiden förändrades. Han lugnade ner sej (jag lika så) och träffade sin fina Karin. Började med sina mini-cars och livet lekte. S skulle ta över ICA efter sin far tillsammans med sin lillasyster K. Det pratade han ofta om, att han minsann skulle bli Handlare. S inställning till saker och ting var bara så skön. HUR mycket saker som än behövdes göras, stressing en fredag med lagret fullt med varor en leverans dag, kunde han lungt luta sej tillbaka och undra "Vad händer i helgen då" Vissa gånger kunde man bli GALEN på honom men sån var han... Hans roll på Ica var till stor del att ta hand om kunderna och ingen kunde göra det bättre...

För exakt ett år sen kom första smällen. Efter en resa till Thailand, hösten 2010, och VM i mini-cars började S:s öga krångla. Läkarna trodde på inflammation så vanliga droppar skrevs ut. Men kort efter visade det sej att en tumör låg bakom alltihop. Men S kämpade på bra med cellgifter och strålning och blev ganska pigg. Han förlorade ögat men skojade ofta om att han var pirat, å det är tufft =) Så sent som februari i år var han här och fikade och lekte med Alma. Körde bil själv och var glad över att han skulle få ett porslins öga. Nu i mars...

Men så för en och en halv vecka sedan blev han fort sämre... En tumör satt nu i tinningen och även spritt sej till lungan. Han blev flyttad från onkologen till Hospis förra veckan...

Det kommer ta tid att acceptera att förlora S. Jag lider så med Karin, Kenneth, Nina, Kicki och Carina med familjer. Och alla hans vänner som inte heller får leva ett liv med STEFAN!

Vår alls fina Stefan!