Jag saknar farmor så tårarna sprutar! Kan inte längre skylla på amningshormoner då jag slutat amma så jag gråter på riktigt! Jag vill visa henne Alma. Jag tror hon skulle ha gillat namnet, och Alma så klart. Vilken hjälp hon hade varit. Hon har ju burit och tagit hand om åtta barn (sju i livet då pappas tvillingbror inte klarade och blev en ängel redan på BB) Mycket har ju ändras med tiden min ändå. Hon satt nog på massa tips.
Jag vill så gärna öppna dörren så den där lilla plingan som satt på gardinen på dörren plingar till och gå in till min fina, fina farmor...
På bilden har hon Noria i sin famn. Lånad bild av Hanna!
Vad fint skrivet! För en millesekund tänkte jag, när jag såg bilden, att ni hade varit ute i Länna. Ibland glömmer jag att hon inte finns!
SvaraRadera