Då har det hänt igen. Alldeles nyss. Jag sitter och surfar runt medans Henke & Janne kollar på TV och jag har trådlösa hörlurar med musik på. Vet att jag har Utan dina andetag på min lista så plötsligt dyker den upp. Mitt från ingenstans. Känner hur ögonen fylls och jag tänker att, nej, jag kommer bli så mobbad för att vara gravid-hormon.stinn... Men jag kan inte hindra det... Jag har alltid haft lätt att, ja, jag säger blanda ihop känslor med musik. Lika ofta glada minnen men mindre roligare. Jag skulle kunna rada upp ett gäng låtar och dom som känner mej väl vet precis vad det handlar om...
Utan mina andetag var nyss för mej en bra, rentutav nästan bästa låten jag vet tills att den kom på Stefans begravning. Nu har den satt helt andra spår i mej än tidigare. Men kommer ändå alltid minnas att min storasyster läste den så bra på min lilla Loppas dop...
Så fick jag den där sakna-stefan känslan. Stark! Och på riktigt!
Har varit så mycket prat om cancer oktober månad och det är ju jättebra men det ger mej så dåliga vibbar. Är helt ärligt SKIT skraj för allt som har med cancer att göra. Gjorde nyss cellprov och fick svaret på posten. H hämtade posten den dagen minns jag och jag tyckte vi kunde öppna det senare (stod på språng till lunch på stan) nu när vi ska ha trevligt... Nu var det lugnt allting så ingen fara men känslan... Kan inte ens tänka mej hur det måste kännas för de tusentals personer varje år får ett annat besked.
Kalla mej gravid-hormon-stinn men jag vet att det jag känner är det jag känner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar