FY FAN säger jag bara, fy fan! Tur att man bara kan ha en inflammerad blindtarm en gång i livet! Det var nog värre en en förlossningen tillomed. Då får man ju något underbart med sej hem. Det fick jag inte direkt igår. Ne, morfintabletter och en sjukskrivning. Och hem ville de ha mej. Fullt på avdelningen så jag pyste. Tänkte att jag har ju lika ont hemma som på 70 B Akademiska.
Det hela började på torsdags förmiddagen på jobbet. Vid elva vare som att något brast i min mage. Fick ont men som jag alltid är så struntade jag i det onda och (försökte) köra på. Lunchen sov jag bort och timmarna gick. Men kl 15.30 började jag bli orolig så jag sa till Maria som plockade frys att jag går upp till lunch rummet och ringer 1177, jag kom aldrig ner igen! Inte förren ambulansen kom...
Full med morfin kunde jag faktiskt ta mej ut till parkeringen själv. Lite jobbigt med alla blickar så jag tog bakvägen via lastkajen ut. Fina, snälla Kicki kom som egentligen var ledig eller på kurs tror jag följde med. En riktig vän jag kan lita på. Och dessutom min chef =)
Väl framme på Akis var det en låååång väntan. På olika avdelningar och olika provsvar. Kicki fanns med hela tiden. Henke var ju hemma med Alma på mina önskningar. Med feber och ont fick jag tillslut träffa en kirurg vid 23.30 som skickade upp mej på en avdelning för beredskap av operation. Där åkte Kicki hem!
Fick operations duscha 2 ggr för att det drog såå ut på tiden. Operationen skedde först fredagkväll/natt. Minns att jag låg på uppvaket när klockan var 02.13 för sköterskan bad mej tala om vad klockan var. Dropp och smärtstillande och flera misslyckade försök till att gå på toaletten med hjälp av nattpersonalen fick mej att bli liter rädd faktiskt. Men tillslut lände jag mej hur jag på bästa sätt skulle sätta mej upp för att gå och kissa utan att få yrsel och snubbla över droppställningen =) ingen kul syn där på avdelningen. Många som hade det värre än mej men det har man svårt att tänka just då! Jag tycket nog just där att det var mest synd om mej i hela värden.
Fick sådan energi av att H & Alma kom på besök straxt innan operationen att jag kände mej ganska lugn. Inte det minsta rädd av sjukhus men var så sliten över att ha haft ont så länge så lite blödig var jag nog allt...
Idag har jag tvättat rent och känner att det kliar så det går åt rätt håll! Inte lika ont men ont har jag! Fick mej ett riktigt skrovmål på en pizzeria idag och efter det sov jag gött! =)
Nu till bilderna... Jag håller på gör en hatthylla till nya lägenheten. Svartbetsad med silver krokar!
Nu, sängen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar