Saknad...

Idag är det två år sen de hemskaste jag varit med om i mitt liv hände... Henke, Lillemor och Annika förlorade sin mamma, Samuel och Noah sin mormor, Sven-Erik sin livskarmat och jag min svärmor. Minns så väl den eftermiddagen. Allt var helt som vanligt till telefonsamtalet kom, allt vändes upp och ner. Har aldrig haft så ont i mitt hjärta som då! Jag led så av att se min älskling ha det så tufft! Vi pratar ofta om Kristina och ibland gör hon sej påminnd av sej själv på diverse undrliga sätt, som att hon finns här någonstans och följer våra liv. Bara en bit ifrån, fast ändå nära!